Slutspel

Bikta dig
säger han med hög röst

Jag känner mig utmanövrerad

hudlös

Jag befinner mig i livets sal

läser förbjudna texter

Vem talar sanning?

Vem ljuger?

 

Sorgsen och utmattad

lägger jag mig ner
på det hårda stengolvet

Schack matt

Försvunnen

Du går rakt in
vänder dig inte om

Sakta bryter dom ner din själ

det är straffet
för din frispråkighet

Genom gallret tittar du ut

sargad
identitetslös

det är ditt öde

utan minnen är du ingen

Långsamt

I min värld
finns inte
skogar
sjöar
eller
berg

I min värld

finns det
melankoli
förtvivlan
och
tårar

viskningar i mörkret

jagar min själ
korsfäster
mig
långsamt

Hotel Victoria

Sitter vid skrivbordet
drar mig i håret
förtvivlad över skrivkrampen

Tänder en till cigarett
häller upp ännu ett glas
tittar ut genom fönstret

Genom det öppna fönstret

hörs en ledsen bandoneon
från caféet nerifrån

I rummet bredvid

älskas det passionerat
jag drar ett bloss

Orden kommer

inte längre
till mig

Dessa fyra väggar

förintar mig sakta

Sätter på mig
den slitna kavajen
slänger igen dörren
och lämnar
ångesten och sorgen
bakom mig

Disfunktionell

Askungen gråter

Dvärgarna tröstar

Allt är rätt men ändå fel

Cruella De Vil hytter med näven

och de 101 dalmatinerna tittar på

Fru Svensson

trippar runt i cirklar

Funderar över livets mening och meningslöshet

Ibland kan man höra henne tala visdomsord

Tärd av livets skola tar hon

nuförtiden

det mesta med en nypa salt

Ibland ryter hon till över

orättvisor, tanklöshet och skitsnack

Det är då hon mår som bäst

Men oftast är hon

bara

vilsen

i

sin

tändsticksask

Namnlös

Jag för pennan över pappret
spottar ut orden i gränslöst raseri
brutalt men kontrollerat

Berätta inte för mor eller far

om skammen
mina hårda ord eller svaga tankar

Jag behöver varken vård eller medicin

priset för att leva

Jag vill inte bromsa

kör istället
rakt in i bergväggen