onsdag 5 oktober 2011

Novell - Vårkväll

Vintern hade varit lång, mörk och kall, hon hatade vintern. HATADE den. Nu hade dagarna äntligen börjat bli ljusare och snön hade smält bort. Marken låg kall och bar, inte ett enda grönt grässtrå i sikte…än. Allt var grått och brunt. Dock lyste solen och det verkade som att det skulle kunna bli den första vårdagen.  I och med att det var lördag så kom det ingen post, detta var inget hon oroade sig över då det ändå aldrig kom någon post, i alla fall ingen rolig post, bara räkningar och reklam. Dagen gick sin gilla gång, under förmiddagen såg hon repriser på tv och på eftermiddagen hade hon promenerat med grannen en stund.



Grannen hade pratat om sin son och svärdotter om hur besviken hon var på att han hade gift sig med den där som hon uttryckte det. ”Kan du tänka dig” hade grannen som heter Ulla sagt, ”hon säger att de inte kommer att skaffa några barn, att hon aldrig velat ha barn och att min son skulle ha vetat om detta innan de gifte sig! Hon är inte klok, alla vill ju ha barn, ALLA KVINNOR vill ha barn, det ligger i generna! Herregud, hon är helt galen, säger att hon vill resa och se världen, inte sitta fast vid spisen och baka bullar i 20 år. Meningen med livet för en kvinna är att få barn, vad är det annars för mening?” sade grannen uppfodrande och tittade på henne, ville ha medhåll.

Hon själv sade inget, hummade lite bara. Det som var bra med Ulla var att hon egentligen inte förväntade sig någon dialog utan ville bara prata av sig, det var envägskommunikation och det var ok. Det var skönt att ha sällskap på promenaden och hon var duktig på att lyssna. Det var därför som Ulla gillade henne så mycket trodde hon själv, för att hon var duktig på att lyssna.

De promenerade förbi parken och lekplatsen, många föräldrar var ute med sina barn denna vackra dag. Förbi Ica Maxi och igenom kolonistugorna ända bort till sjön. Det låg fortfarande en tunn ishinna på vattnet men om det skulle fortsätta vara soligt några dagar till skulle det snabbt försvinna. Ulla pratade och pratade och hon nickade och hummade. Ulla var 40-talist och hade mycket bestämda åsikter om både det ena och det andra, det skulle vara på ett visst sätt, annars fick det vara. Ibland kunde hon utbrista i något sådant som ”gudars skymning!” Hon visste inte riktigt vad Ulla menade med detta men tolkade som att det var istället för herregud! eller något liknande kraftuttryck. Hon tyckte om Ulla trots alla hennes fördomar och 40-talistiska prat, det var roligt att lyssna på henne. De skrattade också ibland, mest åt Ullas man Göran. Ulla berättade ofta anekdoter om honom.

”Vet du vad Göran gjorde igår?” Och sen börjar hon berätta, då och då undrar Ulla högt varför hon fortfarande är tillsammans med Göran, hon berättar att de har ett platoniskt äktenskap och att hon egentligen inte vill vara med honom längre. Sonen är vuxen och hon och Göran har inget gemensamt längre och har kanske aldrig haft något gemensamt. Hon är sorgsen ibland och gråter öppet men tar sig samman och fortsätter att vara tillsamman med Göran. Han dricker mycket. Ulla har det inte så lätt, ibland sover hon över hos henne. Vad ska man annars ha grannar till?



Dagen led mot sitt slut och ingen hörde av sig på hela dagen, inte för att hon väntade sig några samtal för vem skulle ringa henne? Hon var en ensam själ, hade typ bara Ulla egentligen om hon tänkte efter. Hon satte på vattenkokaren, tog fram den vackra tekoppen från Hälsingland, tepåsen, sockret och mjölken. Hon hällde i det varma vattnet och lät det stå 5 minuter. Under tiden satte hon på låten ”The way you look tonight” med Tony Bennet på repeat, hon älskade den sången och även filmen ”My best friends wedding”. Hon kom inte längre ihåg hur många gånger hon hade sett den och hur många tårar hon gråtit till den. Åhhh, hon var så himla känslig nu för tiden, hon var tvungen att tänka efter vilka filmer hon tittade på annars kunde det lätt bli översvämning i soffan.  Hon tog koppen och satte sig vid köksbordet tittade ut på den tomma avstängda parkeringsplatsen. Det hade kommit en lapp i brevlådan att det skulle byggas en trevåningsfastighet där parkeringen låg.  

Hon tänkte på att hon ej hade någon som skulle sakna henne om det hände henne något, ja förutom Ulla då. Hon var egentligen storasyster och hade en bror men de hade ingen kontakt, ja han hade väl aspberger eller något annat neurologiskt tänkte hon, det som inte syns finns inte, det är jag det. Det var det hon var för honom, OSYNLIG, många gånger hade hon pratat med honom, till och med skrivit till honom och berättat hur hon kände och upplevde deras relation, hoppades att det skulle bli tydligt för honom och att det skulle leda till en förändring men det enda han sade var ”inga problem, allt är bra” och sen återgick allt till samma gamla mönster. Hon hade gett upp nu, hon ville inte längre vara ett offer och gråta sig till sömns för att hon inte kunde förstå vad hon hade gjort för fel. Varför hon inte dög åt honom.  Hon hade inte gjort något fel, hade tvärtom försökt få en bättre relation med honom men det var tydligt att det inte var välkommet från hans håll.



”Someday when I´m awfully low” sjöng Tony i bakgrunden medan hon slurpade på sitt varma te. Hon tänkte tillbaka på honom med stort H, det var snart 2 år sen det hände. DEN HEMSKA DAGEN då polisen kom och berättade att han hade förolyckats, hon blundade hårt, kunde inte tänka på det ens, ville inte tänka på det. Hon harklade sig, pressade tillbaka tårarna, det här var deras låt ”there is nothing for me but to love you”, hon andades djupt och suckade högt, livet kan förändras så snabbt. Klockan började närma sig middag och hon var klar med sin te, hon stängde av Tony och började med middagen. Vad skulle hon hitta på idag? Vad hade Ulla sagt om middagen? Jo, nu kom hon ihåg vad Ulla hade sagt ”till middagsfärsen skalade jag lök och ögonlocken skavde och fånades”. Det fick bli spaghetti med köttfärssås helt enkelt. Då kunde hon skylla sina tårar på löken.



Maten var god, hon hade verkligen lyckats med köttfärssåsen, hon hade ätit för mycket såklart så nu var hon rund som en boll om magen. Hon hade diskat och plockat undan, det var skönt att ha saker att göra. Hon satte på teven, klockan var 21.10 enligt dvd-spelaren, det var mörkt ute och det blåste kraftigt. På Rapport hade de sagt att det skulle bli storm, vårstorm. Hon hämtade sin rosa kofta i hallen, den som alltid håller henne varm och trygg. På vägen tillbaka tog hon en sväng in i köket och hämtade några värmeljus för att tända i vardagsrummet, det blir mysigt, ”det är lördagsmys idag” sade hon högt till sig själv. Hahahaha hon skrattade, nu hade hon börjat prata med sig själv också, härligt. NUTCASE! Soffan var mjuk och skön, kanske skulle hon skaffa sig en katt, då skulle hon inte vara så ensam, det var mysigt med katter. Hon hade haft katt i sin barndom men hon hade sörjt hårt när katten hade blivit gammal och sjuk och de hade blivit tvungna att avliva den, hon fick tårar i ögat bara av att tänka på den. Ja ja, hon får se. Zapp…zapp…zapp…det är som den där Bruce Springsteen låten ”57 channels and nothin’ on” …zapp tv4…en scen där en hisslampa skär sig på kvällshimlen vad är det för program? Kan det vara en dokumentär? Kanske…. nej, nästa…zapp…en kvinna gråter, någon är död…nej…räcker med gråt för idag nästa…zapp…Fastnade framför något som såg ut som en film, mörk tät dimma och en kvinna som väntar på någon, plötsligt ur den täta dimman kommer ett barn fram. ”Kom nu” ropar kvinnan upprepade gånger så vänder hon sig om och går in i huset. Barnet kommer äntligen in i huset, svettvåt och flämtande med en påse frusna fåglar. Kvinnan tittar på barnet och innehållet i påsen och skriker hjärtskärande. Oj, det är en skräckfilm! Det ville hon inte titta på, hon brukade titta på det när hon var yngre men nu för tiden hade det tappat sin glans. Zapp…blöjreklam…zapp…ölreklam…zapp…engelsk deckare Midsomer morden, hon älskade den här serien, utmärkt att titta på en blåsig mörk och kall vårkväll i landet lagom.



Slut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar