söndag 25 september 2011

MetaDikt

O, du oändliga ångestframkallande vers

som du grumlar mitt sinne

Tror att du vet allt och kan allt

I en strof du sänder mig hemliga budskap

för mig att tolka

Kastar mig in i intima spel

och flummar om kärlek så koncentrerad

att det känns som att skrapas mot ett rivjärn

Slutligen släpper du mig att falla

fritt i rymden

….. blödande dock levande


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar