-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Flytta på er människor, gud vad jag hatar människor, tänkte han. Han klev stressad ut ur bussen och med hans vanliga tur så snubblade han och föll ner på knä precis utanför bussdörrarna. Ohhhh, suck så pinsamt nu stirrar alla på mig, så typiskt och bara för att jag har bråttom också. Samtidigt som han tog sig upp sig ser han en kvinna som ler mot honom och ler. Jag hatar människor, titta på henne hon ler åt mitt elände.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon undrade över vad hon skulle göra idag, hon hade en skrivövning som skulle handla om staden. Medan hon stod där i gatukorsningen och väntade på att det skulle bli grönt så kom buss 52 och stannade på busshållplatsen. Hon tittade på vilka människor som klev av. Oj, en man snubblade av bussen och föll på sina knän men det verkade ha gått bra för han tog sig snabbt upp igen. Han tittade åt hennes håll så hon log mot honom som en bekräftelse på att det hade gått bra för honom.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kalle: - Vad ska du göra i imorgon? det är lördag imorgon, vet du.
Olle: - Jag ska hälsa på morsan, hon är lite skranglig så jag måste dit.
Kalle: Åh fan, det låter inte bra.
Olle: - Nej, dom ringde imorse och sade att hon hade frågat efter mig.
Kalle: Kolla där Olle, kolla på 52:an, ser du han, han dratta i backen, hahahahahahaha!
Olle: - Hahahahahahaahahaaaaaaa! Det såg jävligt roligt ut, kan man inte få en repris, hahahahahaaa.
Kalle: - Hahhaaaha kolla han tittar åt höger och vänster, tror att någon fruntimmer har sett honom dratta i marken, ja, fruntimmer vill inte ha gubbar som inte kan stå på benen, hahhahhaaaa, bortgjord! Titta! Hon därborta skrattar också åt honom.
Olle: - Jaaaaa, vi vet allt om det där att fruntimmer inte vill ha gubbar som inte står på benen, eller hur! Hahhahhaaaaa, ge mig flaskan, nu är det min tur.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
1 timme kvar av passet, jag är helt slut. Jag kan inte förstå varför passagerna är så stressade och stingsliga. Är det här vad som människan har utvecklats till? Jag börjar tappa hoppet om mänskligheten faktiskt. Även om jag är trevlig och ler mot dom när de kliver på bussen så ser merparten sura ut och klagar på att jag är sen. Det är bara klaga, klaga, klaga som gäller i det här landet, varför är folk så missnöjda. De borde vara tacksamma, bortskämda det är vad de är. Stanna-lampan lyser jag får stanna här framme, inte konstigt att jag är sen med alla vägarbeten och folk som ska åka buss 500 meter istället för att gå den korta sträckan. Den moderna människan är lat. Stannar här, öppna dörrarna, lite snabbare kanske så att alla bryter benen. Ojdå, han snubblade där, hur går det för honom? Nu kommer jag säkert att bli stämd för att han snubblade och skadade sig när han gick av min buss. Han står upp, borstar av sig, okej, det verkar ha gått bra, skönt. Stänger dörrarna, blinkar kör ut. Titta hon ler mot honom, det kanske finns hopp om mänskligheten ännu.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar