Parafras på Lars Ahlins ”Kommer hem och är snäll”

Somphan kom hem lite senare än vanligt idag från jobbet på hotellet där hon städade. Hon gruvade sig för att komma hem idag. Hon var en timme försenad. Hon kunde inte rå för att pendeltåget hade varit sent, dessutom hade det varit jättelång kö i thai-affären. Han skulle säkert vara hemma när hon kom och han skulle inte vara glad. Hon fick aldrig, aldrig komma hem sent. Han kontrollerade varje steg hon tog. Det hade hänt en gång tidigare och det hade inte gått bra, hon mindes det alldeles för väl. Om modern hemma i Thailand bara visste hur hon hade det här i Sverige med Lars, så skulle hon få åka hem, men vem skulle isåfall tjäna pengar så att de där hemma hade det bra. Modern tog hand om hennes 5-åriga dotter Sucki och det var Somphans ansvar att skicka hem pengar varje månad. Ingen visste hur hon hade det med Lars förutom Simkha, en arbetskollega som hade en liknande situation.

Nu satte hon nyckeln i låset, vred om och öppnade sakta dörren. Inget ljud hördes.

- Lars, Lars du hemma? sade hon på thai-svenska.

Inget svar, kanske han inte hade hunnit hem, vad skönt. Snabbt ta av sig jackan. Tända i köket, sätta på lite musik och börja koka vatten. Då skulle han inte märka att hon hade varit sen. Precis när hon var på väg in i köket med matkassen så öppnade sig sovrumsdörren och hon frös till is. Ut kom Lars och han såg inte glad ut.

- Hej! Jag lite sen, tåget sen och det var jättelång kö i thai-affären men jag köpa allt och tänker vi skulle ha mysigt ikväll, sade hon nervöst och fortsatte in i köket.

- Jaså, det säger du, jag tror inte på dig, sade han argt och med eftertryck på varje ord. Jag tror att du har varit ute med din kompis Simkha och pratat en massa skit om mig, det är vad jag tror.

- Nej det är inte så, jag lovar, du behöver inte vara arg Lars, jag älskar dig jag pratar inte skit om dig. Du är min man, du tar hand om mig. Snälla Lars vara snäll nu. Somphan är snäll, Somphan laga mat, okej? Lars sitta titta på TV och Somphan fixa en whisky till min man.

- Jävla kärring, tror att du kan komma hit och bestämma vad jag ska göra, gå och titta på TV, jag bestämmer själv om och när jag vill titta på TV. Du ska fanimej bara hålla käften och göra vad fan jag säger till dig, hördu det? Du ska vara tacksam att jag har tagit dig hit till Sverige! Om det inte var för mig så skulle du fortfarande gå omkring och hora i Phuket och sära på benen för några bath.

- Förlåt förlåt Lars, jag menar inte så, det är klart du bestämma vad du vill göra, jag hålla käften, ok? Du har rätt, jag tacksam du tog mig till Sverige, ingen fara jag fixa till dig whisky, vill du ha whisky?

- Först ska du lära dig att aldrig komma försent igen, det är JAG som bestämmer i det här huset, HÖR DU DET!

- Ajjjjjjjjjjj LARS! Inte dra i håret, inte så hårt Lars, snälla snälla snälla, det gör ont det gör ONNTTTTTT! LARS LET GO OF ME!! Please, please, I will never never again be late, I promise. I PROMISE. No don´t hit me in the face AAAAAAJJJJJJJJ please not again NOOO! My nose, help me my nose, I think it’s broken, LOOK AT ALL THE BLOOD LARS! No more hitting Lars, PLEASE PLEASE! AJJJJJ, my stomach MY STOMACH! LET GO OF ME NOW!! Please let me go, no more, no more, no more hitting.

- So, now you know who the boss is! I’M THE BOSS! Gå nu och tvätta av dig och ge mig min whisky, jag ska titta på TV, och du…snabba dig!

- Ja, Lars, snyftade hon och gick sakta mot toaletten, framåtböjd av smärtan i magen. Ja, Lars you are the boss, tårarna rann nerför kinderna.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------